podkasts

 Och fram för allt podkasts som handlar om stickning. 

Jag har snöat in på dom, och många har ploppat upp nu under Pandemin Covid-19, antar att många jag själv också saknar den där gemenskapen man har när man sitter och stickar tillsammans. 

Ska länka mina top 5 Favoriter 

Yarn Café Creations 

Stickande Fru Svarvar

Dragon Hoard Yarn

Knitting Expat

Sweet Georgia

Det finns garanterat många andra, men de där 5 är sådana som jag tittar rätt ofta på. 

En tanke som ploppar upp i huvudet titt som tätt, är att jag själv borde börja med en stickpod, men det är så långt från min bekvämlighetszon man kommer, att sätta sig framför en kamera och filma. . . . 

Torsdags tanken #10

Denna torsdagstanke kommer att handla om mealprep. 

Jag gör det inte ofta. Jag har liksom inte riktigt det där tålamodet och motivationen att hålla ut en längre tid. Men kom över ett kostschema i molnet. Ett kostschema som jag sparat för något år sedan. 

Så nu tänkte jag då fixa fredagens och lördagens lunch i jobbet. (Och jo du läste rätt, jag ska jobba på lördag)

200 Gram Grönsaker

200 Gram Broilerfilé

kryddor (salt, kryddpeppar, curry, gurkmeja, ingefära)

Slängde in 2 portioner i Stekpåsar i ugnen. 

Smaka gör jag i morgon. Det blir mera spännande så. 

EFIT #31

God morgon Världen.

Så var det onsdag, och inte vilken onsdag som helst. Utan en EFIT-onsdag (Ett Foto I Timmen). Vill ni se vad andra gör på sin dag kan ni titta HÄR. (Inte så många vakna ännu så det löns att kolla in lite senare)



Men nu kör jag igång min dag.

@~~~}~~}~~

Välkommen.




08.00

God morgon.  Dags att stiga upp. Ibland vaknar jag av sambons väckarklocka ibland långt innan.  Dags att stiga upp, klä på sig och få lite frukost i magen. 

09.00

Frukost då. Reissumies (rågbröd), ost, stekt ägg och bacon. Och så en kaffe till det. 

10.00 - 11.00

Ute och lufta på både mig och sonen. Spela lite PokemonGo och Turf. Och sonen får klättra och yra av sig lite, så hålls han kanske lugn den där stunden så länge Oskar ännu jobbar och jag har farit i väg till mitt jobb. 

11.30 

Bonusbild. 

Sonen leker, Sambon jobbar och jag har en blåbärspaj i ugnen och nån form av köttgryta på spisen. 

12.00

Dags för lunch då, så den som leker mest orkar leka och den som jobbar hemma ska orka jobba och den som snart ska i väg på jobb håller sig något så när alert. 

13.00

Tittar in på andra som EFIT-bloggar i dag. Intressant hur olika människor jobbar och mår nu under Corona beredskapstiden. 

14.00

Så e de dags att börja jobba då. 

15.00

Så ser det ut i dag framför mig på bordet.

16.00

Första kaffepausen. Hade med lite blåbärspaj. 

17.00

Bra att lyssnapå ljudbok då man jobbar. Tiden går fortare då. 

18.00

Dags för lite mat i magen. 

21.00

Sista kaffet tänkte jag nästan glömma bort. Har varit så inne i det jag håller på med. 




22.00

Dags och ta sig hem från jobbet då. Och det är inte ens mörkt ännu heller. 

Passionerad Mångsysslare/mångpysslare?

Var i onsdags på En kväll kring bloggbuisness och frilandsdrömmar, som Yrkesakademin i Österbotten ordnade på Café Fiika i Jakobstad. Nu vet jag nu inte direkt om jag kommer att någonsin ha bloggandet som buisness någonsin, men har många andra kreativa idéer och bloggen kommer ju alltid att finnas med vid sidan om. 

Som inspiratörer på kvällen fanns 

Kugge - https://michaela.fi/

Jennifer - https://jennifersandstrom.se/

De är båda frilansare och bloggare.

De pratade båda om hur viktigt det är med samarbete bloggare emellan. Och hur viktigt det är att våga ta betalt för det man gör. Det är ingen skillnad om du stickar ett par sockor, eller om du ska göra reklam för ett företag så att de syns i din blogg. Du måste våga ta din plats och ta betalt. och hur viktigt det är att även Bara ta det lugnt emellanåt.

Eller kanske vi borde försvenska ett ord som Marie Forleo använde bara ett par dagar innan på Facebook. Hon hade en liten videosnutt om det var i måndags eller tisdags, (minns inte, tiden går så fort när man har roligt) där hon använde ordet multi-passionate entrepreneur.

Ni kan titta på det här. 

Det uttrycket passar nu i alla fall in på mig. Jag har flera olika saker jag vill ska rymmas in i mitt "företag". Ett par av dom har jag redan lite sådär smått börjat forma. Mina studier är också en del av de planerna och målen. Ska inte avslöja nå detaljer ännu, men tids nog får ni nog veta. Just nu är det många idéerna som bara spretar åt en massa håll ännu, och inte har någon direkt röd tråd.

Men ofta när jag ska planera eller samla information eller något annat så lämnar jag fast med den där tidsslukande apparaten i hand. Undrar om någon annan har samma problem?

När tankarna fortsätter snurra

Fast man kommit hem från väninnan efter pratstunden efter julfesten som man spontanbesökte. När tankarna fortsätter snurra där man slutade samtalet. 

Vem hade trott att jag skulle hamna på julfest till Esse baptistkyrka i kväll. Det dök upp i mitt flöde på facebook i går, men jag kände att jag inte ville fara helt själv. Så jag frågade Anette om hon kommer med och det gjorde hon gärna. (Fast hon hade kommit från Sverige i dag och var rätt trött) 

Efteråt satt vi hos henne och prata om mig min resa i livet hur jag hamnat här i denna situation som jag är i nu. Varför allt blivit som det blev. 

Det känns som om jag är i nån sorts brytningsskede i mitt liv och då menar jag inte bara förhållandet som jag lämnat bakom mig. Utan mera livet i sig själv. Det känns som om det är nu den långa resan börjar. Den långa resan till att hitta mig själv igen, den där Annika jag en gång var, men mera mogen, lite modifierad, starkare, vuxen. 

De e nu det börjar. Mera systerskap i olika former, mera aktivt föräldraskap. 

Work In Progress Sunday # 35

Hinner inte riktigt med på något sätt just nu. Om någon trodde att livet som studerande ensamförsörjare är en dans på rosor så kan ni genast ta och kyssa er där bak. Tid, ork och ekonomi finns liksom inte. Men färdig gnällt. Jag vill inte vara en sådan som gnäller. Det är självvalt för min egen skull, för det betalar sig senare när alla drömmar besannas. 

Jag hinner som sagt inte sticka mycket, lite nu som då blir det någon maska. Brodera hinner jag tydligen inte heller med, eftersom Dennis julkalender inte blev klar tills detta år heller. Nå det kommer en ny jul nästa år ska vi hoppas. 

På skolan däremot hinner jag vara kreativ så den kvoten borde ju bli fylld.  Men som stickande kvinna har jag ändå stickabstinens. 

5 korsstygnsbroderier har jag påbörjade. Varav 2 med julmotiv. Den ena en julkalender, men det känns ju lite onödigt att hålla på med den nu, det är ju lite onödigt, den lär ju ändå inte bli klar i tid så att säga. Tar den till nästa år (skrev jag visst i fjol också). Men den där jullöparen kan man ju påta på med. 

Håller på att virka en kjol åt mig själv den blir klar när den blir klar. En tröja åt mig själv som bara har 2 halva ärmar kvar. Hur SVÅRT kan de vara?? 2 mössor som bara behöver knytband.  Do I need to say more. En tröja som var tänkt åt ena brorsonen. Men om jag får den klar nu innan jul så kanske den passar på den brorsonens lillebror. Ooops liksom. 

Har tydligen pippi på sjalar. Från den ena har jag tydligen behövt stickorna till annat?? De två andra stickas det faktiskt på lite nu som då, någon maska i veckan i alla fall. 

2 par sockor som nog varit på stickorna oförlåtligt länge. Den ena sockstickningen har inte ens alla stickor kvar. . .  Och så en nypåbörjad vante, åt lillkillen e de tänkt. Få se om den andra vanten också hinner bli klar innan jul. 

2 nästan klara halsdukar som bara ska ha en vit virkad kant runt. 2 halvfärdiga som nog legat i sina påsar i ett par år, Kanske dags att börja göra klart. ?? Och en nypåbörjad halsduk åt lillkillen som ville mamma skulla sticka en halsduk åt honom. 

Och så ska ni få lite bonusbilder från skolan. 

Max nykter i 50 dagar

Och det om något är värt att fira. Men det är så mycket annat vi också firar.

Vi firar att vi är tillsammans på nytt. Men för det så krävdes ju den där kvällen när jag inte orkade mer. När jag sa What ever, Vad ska du med mig till? Du kommer ju ändå snart att supa ihjäl dig. Det är knappast andra än han och jag som förstår hela karusellen av känslor, men det kvittar. Huvudsaken är ju att vi gör det.   

Vi upptäcker hjärta lite överallt just nu. Äggulan i morse i stekpannan är ett exempel. 

Och för att lite hitta på något åt Max så Var jag och sonen och klistrade upp en affisch på Max dörr, postade just den där bilden tidigare i dag på både Instagram och Facebook. En god vän som heter Sirpa skrev att hon såg att jag log och undrade försynt om det inte var så att jag hade glömt det här ett tag. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken för jag minns exakt vilken bild hon tänkte på där var jag inte log, eller jag försökte le, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag minns också hur jag kände mig just då och hur jag mådde då. 

Och i dag så slog det mig att jag kan ju le igen, och jag ler rakt igenom, med ögon och allt. Och det har jag Max att tacka för. Jag är mycket ärligare i alla känslor. Och jag har mycket att le åt. 

Där ser ni vårt fina påhitt. 

 

Det är mycket nu

Eller hur tiden går så fort så jag nästan inte hinner med. 

Bloggen tänker jag knappt ens på. Tycker nästan synd om de som bara läser min blogg och inte följer mig på Instagram. (Där ser man ju i alla fall lite av det som händer.) 

Jo vi är tillsammans igen. Och just i dag har vi varit tillsammans igen i 30 dagar.  Han har vart nykter i 40. Och 7 av dom dagarna pratade vi inteens med varandra. Allt var så otroligt infekterat efter uppbrottet.  

Och när man bor så tätt inpå varandra så blev det oerhört jobbigt och väldigt knäppt. När man ändå hör varandra. Eller jag hör när han går på sitt golv, de e ju mitt tak. Jag hör när han spolar på toaletten. Jag hör när han tappar vatten i köket. 

Så det kändes väldigt knäppt att inte se varandra. Funderade till och med på att flytta. Men det kändes ändå inte heller rätt. Jag ville vänta lite (uti fall att) Ja jag vet inte ens om jag vågade erkänna för mig själv att jag nog ändå ville ha honom, men en nykter variant av honom. 

Så när han råkade komma ner med sin kopp kaffe på balkongen på samma gång som jag råkade gå upp till balkongen ned min kopp kaffe. Så blev jag mäkta förvånad när han så att han var nykter och att det var sjunde dagen i rad. Tror jag tappa hakan i golvet. Jag minns jag frågade om han hade en tuschpenna så jag kan rista ett kors i taket. 

Efter den eftermiddagen blev det lite lättare att vara. Jag kände att jag inte behövde gå på tå mera.  Behövde inte vara rädd för att störa. Det tog några dagar där innan jag vågade erkänna för mig själv och för honom att jag ville ha honom. 

Och i dag är en speciell dag. 

Tå nu datumet bara. 

7 oktober 2017

7102017

Det är samma siffror vilken väg du än läser. 

Dessutom är 30 +40 = 70 där är också en 7a. 

Nu är jag lite nörd när det gäller siffror och sådant. Jag tror att siffror i ens liv betyder något. 

Så i dag är en stor dag

 Även om det är en söndag efter en barnfri helg och allt känns lite småpissigt. För att vi inte bor tillsammans utan bor nära varandra. Men å andra sidan det kunde vara värre.