google.com, pub-0000000000000000, DIRECT, f08c47fec0942fa0
Visar inlägg med etikett 52 weeks of gratitude. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 52 weeks of gratitude. Visa alla inlägg

onsdag 10 augusti 2016

Jag är tacksam att få hoppa in som assistent


Det var meningen att jag skulle skriva om 3 människor, men rubriken ändrades spontant i skrivande stund. 

Jag får ibland i nerverna, precis som alla andra småbarnsföräldrar, över småsaker egentligen. 

Mjölk som spills i soffan. Äta med händerna. Tvätta händerna i toa stolen. Smita ut om jag glömt låsa dörren eller glömt att lägga på säkerhetskedjan. 

Jag kan bli riktigt vansinnigt ARG emellanåt. Jag har till och med funderat om sonen har någon form av lindrig ADHD eller något bara för att han yr på som en vettvilling. 


Men nu i skrivande stund är allt sådant bortblåst. Hela vintern fick jag ju jobba på Snäckan här i Ytteresse, dels som assistent åt specialbarn med också i slöjdsalen och var jag nu behövdes just då. 

Nu har jag också fått hoppa in och jobba som assisten de senaste dagarna. Och det är så NÖDVÄNDIGT. För det är när jag är assistent åt barn med särskilda behov som jag märker hur mitt tålamod växer och som jag märker hur otroligt mycket Dennis egentligen kan. Han kan för bort sin tallrik, Han kan tömma tvättmaskinen. Han kan stoppa smutstvätt i maskinen om man ber honom om det. Och en tvååring ska väl egentligen inte behöva kunna göra så mycket mer än så, eller??

Han må driva mig till vansinne och ge mig gråa hår. men ha kan tömma tvättmaskinen. 











onsdag 3 augusti 2016

En God Vän # 1

Nu blev det svårt. 

För den människa jag egentligen skulle vilja skriva om nu så umgås inte med mig mera. Det valet är hennes.

Hon är en varm och godhjärtad människa, Bryr sig om alla i sin omgivning. Finns till hands för de som hon ser gott till. Hon syr, hon stickar, hon pysslar med allt möjligt och lite till. Hon är en troende människa. Hon har också sett en hel del i sitt liv. 

Och hon fattas mig. 




onsdag 27 juli 2016

Platsen jag bor på

Platsen jag bor på.

Ytteresse i Pedersöre. Den som vill veta mera om Esse, kan klicka HÄR


Och här trivs jag, här känner jag mig hemma. Räknade nyss ut att jag bott här i 10 månader. 
Känslan av att vara hemma kan ju ha något att göra med att Särbon bor ett stenkast bort. Men sen kan det ju också bero på att jag har nära till naturen och till vattnet och att jag kan sola på min terrass. För det där med att sola, det är något jag är väldigt förtjust i. Tycker det är vackert med en lagom solbränna sen när hösten infinner sig. 



onsdag 20 juli 2016

Någonting jag fått

Denna rubrik har jag fått faktiskt fundera på vad jag ska skriva. 

Jag har väldigt svårt att komma på någon specifik sak jag skulle ha fått som jag är väldigt tacksam över att jag fått. Mina barn, men de har jag redan skrivit om. Särbon har jag skrivit om. 

Ingen har ju förstås sagt att det måste vara en sak. Det kan ju vara en färdighet. 

Och det blir enklast så för min del. 

Jag har fått förmågan att kunna Lyssna på människor. Jag säger kanske inte så mycket när någon pratar, jag försöker inte lösa någons problem när de pratar, utan jag försöker faktiskt lyssna för jag vet själv hur skönt det känns när man får prata ut om något man gått och grunnat på. 




onsdag 13 juli 2016

En Familjemedlem

Temat för vecka 4 i den 52 veckor långa utmaningen om tacksamhet är en specifik familjemedlem. 

Och det är min yngsta moster som jag är tacksam över att ha i mitt liv.

När jag var liten så kändes hon mera som en storasyster än en moster, för hon är inte så mycket äldre än mig. Bara 2,5 år äldre. Så generationerna flyter in i varandra i vår familj. 

Vi har byggt sandslott, skrapat upp knän, kört moppe, friserat varandra. Ja sådant som systrar eller vänner gör tillsammans. 

Tyvärr ses vi allt för sällan nuförtiden. Hon har sin familj och sitt jobb, att ta hand om, och jag har min familj. Vi bor ca 150 kilometer från varandra. Men jag vet att jag skulle kunna ringa henne mitt i natten om det behövdes. Jag vet att jag skulle kunna ringa på deras dörr mitt i natten om det var fara å färde. Jag vet att hon ber för mig och de som finns i min familj lika som jag ber för henne och se som finns i hennes familj. 



onsdag 6 juli 2016

Min Familj


Min familj. 

Jag är tacksam över att jag har en familj. Men hur långt sträcker sig ordet familj. 

Kärnfamilj, bonusfamilj. 

Mina föräldrar hör till min familj, mina syskon, mina barn. 
Min fästman, hans barn och barnbarn. 

Det är många människor att vara tacksam för att de finns i mitt liv. 


Emilia 7 år

Belinda 11 år

Markus 16 år

Dennis 1 år




onsdag 29 juni 2016

Min Särbo och Fästman



Det är inte ofta han får vara med på bild. Varken på bloggen eller instagram eller någon annan stans. Jag vill inte dela honom med någon, han är ju bara min. Kanske lite knasigt att tänka så, bloggerska och instagrammare som jag är. Men eftersom det ingår i denna utmaning att skriva som sin Man/Partner så ska jag göra det. Och bilderna har egentligen inget med texten att göra annat än att de är foton på honom med stort H. 


Är det något jag lärt mig av denna man så är det att vara tacksam för det lilla, vara tacksam över vardagen. Och jag är så otroligt tacksam över att få dela denna resa med honom. Ingen har sagt att den är enkel. Men som jag konstaterat, det ska inte vara för enkelt för då blir jag uttråkad. Tack vare honom har jag fått se mig i spegeln många gånger och fundera. Hur tänker jag? Varför tar jag det där förgivet? Visst det är lite pinsamt att vara 38 år och vara tvungen att be sina föräldrar om pengar nu som då. Men jag har föräldrarna i livet. Han förlorade båda sina föräldrar när han var lite över 30. De dog båda alldeles för tidigt. Sådant gör att jag verkligen tänker till. 




Jag älskar att ta foton av honom i tid och otid. River man fram kameran och ska ta en bild när en man är hungrig får man väl skylla sig själv om man får knäppa miner som svar. Och sådana har jag inte bara en av, dom är många. 



Så tack Max för att du finns i mitt liv, tack för att du har så mycket att lära. Ibland glömmer jag bort att du bara är 8 år äldre än mig, för mycket av det du berättar påminner om min mammas och till och med min morfars barndom och uppväxt. 

EFIT # 2

Det är efit dag i dag. Det vill säga ett foto i timmen. Välkommen att följa min dag. Vill ni läsa mer om andras dagar kan ni titta in Här

Var nog vaken redan tidigare men detta minne vet ni. Då man måste ha påminnelser för allt. Men vid 7.30 ungefär läste jag lite ur denna bok så länge jag väntade på att särbon skulle stiga upp.


Vid 8.30 Körde vi in mot stan på ärenden.  



 Vid 10.30 så är vi hemma igen och jag sitter och sticka på en Let's go Shopping.

Vid 11.30 satt jag och filade lite på ett schemalagt blogginlägg som kommer upp senare i kväll där vid 22.00 Finsk tid. Ett blogginlägg i serien 52 weeks of gratitude. 


12.30 satt jag ute och åt lunch på min terrass. Ugnsrotsaker och hk kabanossi (grillkorv). Och så hörde jag på Tuure Kilpeläinen. Förstår man finska är texterna en upplevelse.  


Vid 13.30 hängde jag ut tvätt. 23° C. Molnigt och soligt om vart annat.  

14.30 är jag tillbaka hos särbon och sitter och läser på samma bok som i morse. 


 15.30 sitter i samma soffa, men har bytt från bok till sticksöm.


Vid 16.30 la jag upp bilden på dagens ord som är {SLINGRANDE} i millahsutmaning på instagram.  

Vid 18.30 så värmer jag upp mat åt mig som hade lämnat när särbon gjorde mat åt sin yngsta son som är hos honom varje onsdag.  

19.30 sitter i soffan hos särbon och stickar. Och snart är väskan klar. Hoppas garnet räcker. 

Resten av kvällen lär se lika ut så jag säger tack för denna gång. Kika gärna in igen. 


onsdag 22 juni 2016

Varför göra denna Utmaning.

Man kan aldrig vara tacksam nog.

Hittade denna utmaning på Pinterest förlänge sedan. Hittade den på datorn för någon dag sedan och tänkte att jag ska försöka. Utmaningen går ut på att i ett års tid, en gång i veckan blogga om saker man är tacksam över.

Vill du läsa mer så klicka HÄR.

Så nu i ett års tid ska jag då försöka blogga en dag i veckan om saker jag är tacksam över.

Välkommen med på Resan.