Jag har fått mera morsdags gåvor. Vid dagis där sonen är så hade de sått smörgåskrasse i en plåtburk som de små knoddarna fick ta med sig hem åt mamma. Men eftersom jag både för och hämtar sonen alla de dagar han är på dagis så var ju gåvan inte någon hemlighet direkt.
Men morsdag har de senaste 2 åren fått mig att tänka lite. Dels så har jag råkat ha barnfri helg just de helgerna morsdag inträffar, så vi har firat före eller efter. Vilket jag nu inte egentligen tar så stor notis över.
Men det jag egentligen blir att fundera över är de som får tända ljus på gravar för att de inte har en mamma som lever mera. Jag tänker på min fästman till exempel. Hans mamma dog alldeles för ung för många år sen redan.
Jag har fått höra att vi liknar varandra lite. Vi har en hel del gemensamma sidor och hobbyer. Och jag blir lite ledsen och känner någon form av saknad över att jag inte kommer att få lära känna min svärmor så länge jag själv lever. Däremot har jag på känn att vi kommer att sitta och dingla med benen på nån molnkant med sticksömmen i famnen och kika ner på de som lever på jorden, men det är länge tills dess. Det händer sig rätt ofta de barnfria helgerna att jag tänder ett ljus vid ängel invid hennes fotografi. Det gjorde jag även på lördagskvällen nu innan morsdag. Märkligt att vi båda samlar/samlade på änglar och att vi båda har haft blåa perioder i våra liv.
