google.com, pub-0000000000000000, DIRECT, f08c47fec0942fa0

onsdag 18 oktober 2017

Max nykter i 50 dagar

Och det om något är värt att fira. Men det är så mycket annat vi också firar.

Vi firar att vi är tillsammans på nytt. Men för det så krävdes ju den där kvällen när jag inte orkade mer. När jag sa What ever, Vad ska du med mig till? Du kommer ju ändå snart att supa ihjäl dig. Det är knappast andra än han och jag som förstår hela karusellen av känslor, men det kvittar. Huvudsaken är ju att vi gör det.   



Vi upptäcker hjärta lite överallt just nu. Äggulan i morse i stekpannan är ett exempel. 




Och för att lite hitta på något åt Max så Var jag och sonen och klistrade upp en affisch på Max dörr, postade just den där bilden tidigare i dag på både Instagram och Facebook. En god vän som heter Sirpa skrev att hon såg att jag log och undrade försynt om det inte var så att jag hade glömt det här ett tag. Kände hur tårarna brände bakom ögonlocken för jag minns exakt vilken bild hon tänkte på där var jag inte log, eller jag försökte le, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag minns också hur jag kände mig just då och hur jag mådde då. 

Och i dag så slog det mig att jag kan ju le igen, och jag ler rakt igenom, med ögon och allt. Och det har jag Max att tacka för. Jag är mycket ärligare i alla känslor. Och jag har mycket att le åt. 

Där ser ni vårt fina påhitt. 
 


söndag 8 oktober 2017

Det är mycket nu

Eller hur tiden går så fort så jag nästan inte hinner med. 

Bloggen tänker jag knappt ens på. Tycker nästan synd om de som bara läser min blogg och inte följer mig på Instagram. (Där ser man ju i alla fall lite av det som händer.) 

Jo vi är tillsammans igen. Och just i dag har vi varit tillsammans igen i 30 dagar.  Han har vart nykter i 40. Och 7 av dom dagarna pratade vi inteens med varandra. Allt var så otroligt infekterat efter uppbrottet.  

Och när man bor så tätt inpå varandra så blev det oerhört jobbigt och väldigt knäppt. När man ändå hör varandra. Eller jag hör när han går på sitt golv, de e ju mitt tak. Jag hör när han spolar på toaletten. Jag hör när han tappar vatten i köket. 

Så det kändes väldigt knäppt att inte se varandra. Funderade till och med på att flytta. Men det kändes ändå inte heller rätt. Jag ville vänta lite (uti fall att) Ja jag vet inte ens om jag vågade erkänna för mig själv att jag nog ändå ville ha honom, men en nykter variant av honom. 

Så när han råkade komma ner med sin kopp kaffe på balkongen på samma gång som jag råkade gå upp till balkongen ned min kopp kaffe. Så blev jag mäkta förvånad när han så att han var nykter och att det var sjunde dagen i rad. Tror jag tappa hakan i golvet. Jag minns jag frågade om han hade en tuschpenna så jag kan rista ett kors i taket. 

Efter den eftermiddagen blev det lite lättare att vara. Jag kände att jag inte behövde gå på tå mera.  Behövde inte vara rädd för att störa. Det tog några dagar där innan jag vågade erkänna för mig själv och för honom att jag ville ha honom. 

Och i dag är en speciell dag. 

Tå nu datumet bara. 


7 oktober 2017

7102017

Det är samma siffror vilken väg du än läser. 

Dessutom är 30 +40 = 70 där är också en 7a. 

Nu är jag lite nörd när det gäller siffror och sådant. Jag tror att siffror i ens liv betyder något. 

Så i dag är en stor dag
 Även om det är en söndag efter en barnfri helg och allt känns lite småpissigt. För att vi inte bor tillsammans utan bor nära varandra. Men å andra sidan det kunde vara värre.